Alltid dåligt samvete!

Varje jul får jag så fiiina julkort hemskickade av mina fantastiska vänner och varje jul får jag så himla dåligt samvete. Vad är det för fel på mig när jag aldrig kan komma mig för att få iväg några julkort till mina kära vänner? Kan det vara så svårt? jag har inget svar på det och jag tänker inte skylla på något heller, jag fixar det helt enkelt inte. Hoppas ni förlåter mig och att ni ändå förstår att ni är med i mina tankar, alltid.

Nu passar jag på att önska alla mina vänner en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Speciellt till dig min lilla Tylle som är så himla långt bort och som skapar julkort som ingen annan. Love you my darling!

Det gäller att se positivt på saker och ting.

Grabben har brutit armen, solen har flyttat till ett annat solsystem, pengarna är redan slut, jag är sjuk och bilen måste på service. Fy faan, men det är tur att resten av familjen är friska, att solen snart får hemlängtan, att ny lön kommer den 25:e och att det är bromsarna och inte motorn som håller på att gå sönder. Det gäller att se positivt på saker och ting :)

Tänk om jag varit ung på 50-talet!

Musiken svängde skönt i riktig Rock´n roll takt. Göta lejon var fyllt till bredden med människor i alla åldrar. Tyckte mig ändå se att flertalet människor i publiken var i åldrarna 50 och uppåt. Jag förstår dem. Nostalgin stod högt i tak och fastän jag inte upplevt mina ungdomsår under slutet av 50-talet så kunde jag känna känslan av den upproriska Rock´n roll revolten som drog fram som en storm under den här tiden. Hur ungdomarna chockerade sina föräldrar genom att svänga sina höfter som Elvis Presley och att vrida upp volymen och sjunga med i Hollys rytmiska musik. Som ni kanske förstår så är det musicalen "Buddy Holly" med Brolle junior jag talar om.

Artisterna gav allt på scenen och fick publiken att svepas med. Hur orkar dom hålla engagemanget uppe? kväll efter kväll, månad efter månad. Jag vet inte, men engagemang, glädje och härlig musik bjöds det på i två och en halv timme. Jag njöt hela tiden.

Snart klart!

Nu är det nära. Bara duschdörrarna och högskåpet kvar. Duschdörrarna anlände för ca två veckor sedan men som vanligt så ska det krångla. Ett paket saknades med handtag och skruvar, så vi får vänta.

Så här såg badrummet ut när vi började.

Så här ser det ut nu. Skillnad, eller hur?

Badrummet blir superfint. Från modernt 70-tal, till nytt och fräscht. Nya bilder kommer senare när allt är färdigt.

Jag tror inte på spöken!

Igår kväll hade jag och Josefin vår andra bokcirkelmyskväll. Vi gick till en tapasrestaurang som ligger mitt i Norrköpings centrum. Där åt vi världens godaste tapas, pratade och myste till klockan blev halv nio. Vi analyserade och vred och vände på den bok vi läst. Vi var så kloka och intellektuella :) Innan jag berättar vidare så ska jag poängtera att vi inte drack något annat än mineralvatten på hela kvällen.

Senare då jag satt i bilen på väg hem hände något mycket mystiskt. Plötsligt såg jag ett grönt dimmigt sken som liksom svävade lite längre bort i dikesrenen. Jag blev jätterädd och bromsade kraftigt. När jag kom upp jämsides med det konstiga skenet så "flöt" det iväg in i skogen, samtidigt som radion började brusa. Vad i hela världen var det jag såg? En sak är säker. Jag tror inte på spöken!... tror jag.

På tal om gårdagen.

Igår skrev jag om fördomar och det svåra med att bekämpa dem. I dag hittade vi en lösning. Vi bjöd helt enkelt in en ung kvinnlig lutheransk präst och en skriftlärd muslim. Helt plötsligt var det inte lika främmande och farligt. Hoppsan, de var ju vanliga trevliga människor som vi skrattade och hade roligt med. Hmmm, de verkar ju inte vara några monster. Jippi! Ett noll till oss lärare.

Hur bekämpas fördomar?

Min skola arbetar just nu med ett projekt som fokuserar på olika kulturer och traditioner runt om vår lilla jord. Syftet är att öka kunskapen och förståelsen för både vår egen kultur och för främmande kulturer. Tålamodet måste vara stort, för tyvärr florerar fördomarna. Naturligtvis så handlar de flesta om muslimer.
-Alla muslimer är terroristeroch är dom inte terrorister så är dom kvinnomisshandlare eller bara dum i huvet. Det är kommentarer jag fått höra de här veckorna. Har försökt att förklara att det är bilden som media ger oss och att sanningen ser helt annorlunda ut men det är som att tala inför döva öron.

Min frustrationen blir stor när okunskapen får människor att välja att tro på fördomar istället för att ta reda på sanningen. Det är då jag känner att det är tur att det finns betyg. Låter hemskt, men det är ibland det enda sättet att få eleverna att ta reda på hur verkligheten ser ut. För att nå Godkänt eller mer krävs nämligen att genom olika källor, dagstidningar räknas inte in, ta reda på och ge en rättvis bild av hur bland annat den muslimska kulturen och traditionen ser ut. Ju mer kunskapen växer hos eleverna ju mer tystnar de fördomsfulla uttalandena.

Tyvärr finns det de som redan bestämt sig för att hålla fast vid sina ideér, spelar ingen roll vad de kommer fram till. Där handlar det inte om att finna sanningen utan att rikta sitt missnöje mot något okänt. Någon måste ju rå för allt det onda som händer. Det måste vara "dom", inte är det då "vi". Vi är ju Svenskar och har ensamrätt på att vara bäst. Nej fy sjutton, ibland tryter tålamodet. Hur faan bekämpar man fördomar?

Hur svårt kan det va?

Äntligen tog jag mig tid och ringde en gammal vän som jag inte pratat med på över ett år. Det var så roligt att prata med honom. På något sätt så krymper både tid och rum när man pratar med varandra. Tiden spelar ingen roll, det kändes som om vi pratade igår. Att ha riktigt goda vänner är nog bland det viktigaste i livet. Tack alla mina vänner för att ni finns. Saknar er alla!

Hissa och Dissa!

Om ni har lyssnat på Rix Morron Zoo med Titti, Roger och Gert, så har ni säkert liksom mig suttit och skrattat igenkännande av inslaget "Hissa och Dissa". Jag skulle också vilja "Hissa och Dissa" idag.

Jag är så glad att föddes på 1900-talet och att de tekniska uppfinningarna har förändrat våra liv. Hygien och renhet har blivit en självklarhet för oss. Utan att skämmas medger jag att jag är en väldigt bekväm person. Vi håller på att renovera vårt badrum. Vi rev ut allt redan i april och fortfarande är vi inte färdiga. Som tur är har vi toalett och dusch nere i källaren. Som jag tidigare nämnde så är jag en bekväm person vilket innebär att jag tycker att det är mycket jobbigt varje gång jag blir kissnödig eftersom jag måste springa ner för trapporna varje gång. På dagen är det okej men på natten tar det emot. I natt var jag tvungen att uppsöka toaletten. Trött och nästan blind stapplade jag iväg nerför trappan. Halvvägs fick min hjärna ett ticks och högra benet sprätte iväg så att jag missade ett trappsteg, klev liksom i luften. På något underligt vis lyckades jag parera i mina ben så att jag landade med bägge fötterna på stengolvet alldeles för många trappsteg ner. Hjälp, vad rädd jag blev. Nu till "Hissningen". Tack alla ni som varit med och sett till att tekniken och därmed också bekvämligheten gått framåt. Toa på samma våning som du sover är en rättighet att slåss för. Bara att famla sig fram i mörkret, sätta sig ner och sedan trycka på knappen. Sluuurp, så är skiten borta.

Nu till "Dissningen". Paragraf 7, i trafikförordningen kan kort sammanfattas "Se alltid till att visa hänsyn i trafiken så händer inga olyckor". Eftersom jag numera är tvungen att åka bil till jobbet (eftersom det där jävla skitföretaget SJ har bestämt sig för att ställa in mitt pendlingståg), så ser jag ofta idioter i trafiken. Idag blev jag så förbannad så jag höll på att sprack. Tro det eller ej men när jag var mitt i en omkörning, vilket skedde på en väg med dubbla körfält, kommer det en bil i mycket hög fart och kör om mig precis då jag ligger sida vid sida med den bil jag höll på att köra om. Vi var med andra ord tre bilar i bredd som slogs om utrymmet av två körfält. Det kändes som om jag vore en myra som försökte att inte bli påkörd när jag korsade motorvägen, (Vilken knäpp liknelse) men ni förstår vad jag menar. Jag tänkte, det här kommer att gå åt fanders. Tack och lov så gick det bra. Med dessa ord vill jag "Dissa" alla idioter som tror att de är odödliga och därmed också riskerar livet på andra medtrafikanter.

Jaha, så var det dags igen.

Måndag morgon och klockan ringer kvart över sex. Herregud! Det känns som om jag måste bestiga Mount Everest iklädd rymddräkt och stilettskor. Med andra ord... jävligt tufft!

Efter en frukost som knappt går att svälja pga muntorrhet samt uppfräschning (utan lyckat resultat) sätter jag mig i bilen och vrider på nyckeln. Inte ett ljud, helt dött. Skit också!

Okej, byter nycklar och tar Simos bil istället (vilken han egentligen hade behövt under dagen) upptäcker att bensinen är slut. Stressad och irriterad åker jag till macken, parkerar bilen, upptäcker att bensinlocket sitter på andra sidan, hoppar in igen och vänder bilen, stoppar in munstycket i tanken och trycker på pumpens handtag, ingen bensin kommer ut. Jävla skit, skriker jag. Hoppar in i bilen igen och flyttar den till nästa pump. Sätter återigen in handtaget, inget händer. Nä, nu jävlar! Vad är det här för skitstation tänker jag och stormar in. - Det kommer ingen bensin ur era pumpar, vaaarföööör? frågar jag med irriterad stämma. -Du tankar ju på kontopumpen, svarar kassörskan, då måste du stoppa in ditt kort i automaten. Aj, aj då, svarar jag förläget. Går ut och stoppar i kortet och vips så flödar bensinen plötsligt ner i tanken.

Trots en irriterande, frustrerande och stressig morgon så fick jag en riktigt lyckad första dag på jobbet. Mina kollegor är härliga människor. Jag möttes av kramar och glada skratt. Det var inte så tokigt att börja jobba igen, faktiskt ganska skönt :)

Spontan semester!

Det är ofta det spontana påhitten som blir de mest lyckade. I tisdags bestämde vi oss för att hitta på något trevligt dagen efter, eftersom smhi för en gångs skull lovat vackert väder. Vi funderade och funderade och bestämde oss för att åka till Oxelösund och ta med oss matsäcken och tandborste, utifall att vi hittade nåt trevligt ställe att övernatta på.



När vi kom fram till Femöre som ligger strax utanför Oxelösund hade vi inget aning om var vi skulle så vi knatade på och hittade en jättefin plats på klipporna med utsikt över ett gnistrande blått hav. Dagen var underbar, solen sken och värmde gott. På eftermiddagen drog vi in till Oxelösund och tänkte att där blir det nog bra att övernatta, så kan vi gå ut och sätta oss vid vattnet och ha en picknick lite senare. Ack, så fel vi hade. En tråkigare stad får man leta efter. Trots att staden ligger precis vid havet fanns ingen stans att sitta och mysa och pickenicka. Antingen var det industriområdet som tog upp den finaste strandlinjen eller så var det hamnen som också såg ut som ett industriområde. Nej, fy sa vi och åkte därifrån.

Som tur är så ligger en av Sveriges mysigaste småstäder alldeles i närheten, nämligen Nyköping. Där tog vi in på Scandic och levde livet. Picknick i parken nedanför Nyköpingshus.

Efter det gick vi till hamnen och åt på en mycket trevlig restaurang. Som avslutning på dagen så satt vi utanför vårt hotell med en varsin dryck i vår hand och kunde inte begripa att det faktiskt var i Sverige vi var. Klockan ett på natten så var det fortfarande varmt och dessutom fanns det inte en mygg så långt ögat kan nå. Det är inte lätt att begripa när man är en flicka från Södra Norrland, myggornas paradis :)

Ockelbo tur och retur!

Nu har vi kommit tillbaka efter en helg i stugan. Vi har fiskat, solat och slagits med mygg. Jag fattar inte det här med mygg. Vad lever de av där ute i skogen? Visst, det finns ju älg, rådjur och räv och sånt men inte kan väl trettio biljarders biljaders mygg bli mätta på de få djur som finns där ute. Inte konstigt att de ser Jonssons brygga som ett smörgåsbord, uppdukat och klart. Hur som helst, dagtid och när solen skiner då får vi vara ifred. Vi har en toppen fredag och lördag. Sommar när den är som allra bäst. Tyvärr slog den svenska sommaren till idag, med regn och rusk så vi fick åka hem igen. Men inte ska vi deppa för det. Vi fick ju två dagar :)

En riktig kalashelg!

Äntligen kom min bästa Tylle och hälsade på. Det är helt fantastikt. Vi har känt varandra så många år och stått varandra så nära under hela tiden så hon är liksom en del av mig. Nu har vi inte setts sedan i julas men i helgen kom hon och hälsade på. Gissa om vi har myst och haft trevligt. På lördagen var vi på shopping- och seightseeingresa till Norrköping. Supermysigt. På söndagen åkte vi till Djulö och solade. Badet hoppade vi över, har liksom blivit badkrukor på äldre dar.

Kvällarna tillbringade vi med ett glas vin i handen och massor av prat i munnen. Vilken toppenhelg vi haft. Nu känns det riktigt länge till nästa gång vi ses. Förhoppningsvis åker jag och pojkvännen och hälsar på nere i Malmö i början på september. Två månader kvar. Jag räknar ner dagarna.

Nu börjar ett nytt liv för våra studenter!

Idag var det äntligen avslutning för våra treor. Lyckan och festligheterna visste inga gränser. Familjerna tog emot våra lyckliga studenter med skyltar och blommor.

Jag minns min egen student. En stor stund i mitt liv. Året var -81, tror jag. Jag hade gått två år på dekoratörslinjen på Borgarskolan i Gävle. Den stora dagen hade kommit och jag var så lycklig. Mamma och Pappa skulle vänta på mig ute på skolgården med blommor och skylt. Vi stod inne i skolan och väntade nervöst på vår tur att springa ut. När det väl var dags sprang jag och min klass ut för att sjunga vår väl inövda studentsång. Jag sjöng för full hals medan min blick sökte bland publikhavet där på skolgården. Hur jag än sökte med blicken såg jag inte mina föräldrar någonstans. Var är de? Jag såg dem ingenstans. Äsch, tänkte jag. det är så mycket folk så jag ser dem väl inte. De står där någonstans.

Efter sången gick vi alla i väg för att hitta våra anhöriga. jag letade och letade men inte hittade jag dem. Efter en stund började folkhopen att lösa upp sig men forfarande ingen mamma och pappa. Jaha, tänkte jag. Vad gör jag nu? Inga föräldrar, inga blommor och ingen skylt. När skolgården var så gott som tömd gav jag upp och började gå mot utgången. Då såg jag dem komma halvspringande.

-Oj, oj, kom vi försent? Vi hittade ingen parkeringsplats.

- Ja, ni missade utsparken och vår sång. Faktiskt allting.

Men bättre sent än aldrig. Jag fick mina blommor. Så typiskt min familj. Det är tur att de är så goa. Jag förlät dem nästan på en gång. Slutet gott allting gott.

Sommaren är i antågande. Första sommaren som boende i Katrineholm. Jag trivs väldigt bra här i stan. Jag har flyttat ihop med en fantastisk familj. Två underbara barn som piggar upp vardagen och en pojkvän som lockar till skratt allt som oftast med sina galna upptåg. Trots att jag mår toppen med mitt nya liv så är det nu när sommaren närmar sig som längtan till hembygden sätter in på riktigt. I Ockelbo hade jag tjugo meter ner till stranden, jag hade motorcykeln stod på gården, jag hade min son nära varje dag och jag kunde besöka min familj och mina vänner när som helst. Det svider i hjärtat emellanåt. Sånt är livet, jag kunde inte få allt det där. Jag kunde inte få både pojkvän med barn och samtidigt allt det som hör hembygden till. Efter två års pendlande var jag tvungen att välja. Jag ångrar mig inte men ibland gör det ont.

I morgon åker jag till Obo över helgen. Har inte varit där sedan påsk. Det är lång tid för en som är van att träffa mamma och pappa flera gånger i veckan. Det ska bli så roligt. Jag ska träffa mamma, pappa, bröder med familjer och dessutom kompisarna. På lördag är det nämligen fest och jag ska passa på att träffa en massa goa vänner. Det var mycket länge sedan. Ser fram mot helgen. I morgon är det dags, då far jag till Gästrikland. Ha en bra helg alla mina vänner. Det ska jag ha.

lagom är alltid bäst!

Vilken underbar helg. Kunde knappt tro det var sant. Kändes som om vi var på semester vid medelhavet. Solen sken från en klarblå himmel. På lördagen var jag och en kompis till Stockholm och strövade runt i Gamla stan och på Söders höjder. Stan kryllade av människor, både gångare och maratonlöpare. En fanatastisk dag.

På söndagen ställde jag mig på alla fyra och plockade ogräs. Ryggen konstant vänd mot solens sköna strålar, timme ut och timme in. Vilket Pucko jag är. På nåt sätt glömde jag bort att jag faktiskt är född i det kalla och gråa landet Sverige och att vi nordbor inte är direkt fullproppade av solskyddsfaktorn pigment. I natt har jag inte kunnat sova. Ryggen brinner! Ja, ja.. nåt har jag lärt av det här också. Lagom är bäst!

Mamma är alltid bäst!

I onsdags kväll kom min kära lilla mamma och hälsade på. Jag har inte träffat henne sedan i påskas så det var på tiden. Vi har pratat och myst i två dagar.

I eftermiddags åkte hon hem. Kunde inte hjälpa att tårarna kom. Jag älskar min mamma. Saknar henne redan.

Pennalism - fy faan!

Vissa stunder måste jag stanna upp en stund och sortera mina tankar. Lyssna in andra och försöka förstå, vända och vrida. Fundera över argumenten och se dem ur olika perspektiv.Vissa gånger kan jag se det logiska, andra gånger blir jag helt förbryllad. I dag förstod jag inte. Hur skulle jag någon enda gång kunna se att någon speciell person är värd mer än någon annan. Spelar ingen roll vilken status, hierarkisk ställning den personen har så kan jag aldrig gå med på att behandla den personen på ett annat sätt än hur jag behandlar den som har lägre ställning.

Om detta omedvetet skulle hända, så skäms på mig. I dag så stod jag på mig. "Ville" och hans kompisar hade bokat rummet, självklart skulle de ha det. Spelar ingen roll vem som tyckte sig ha större befogenheter att bestämma. Heja "Ville", du är värd det!

Äntligen färdig!

På väg in i ett nytt skede i livet. Nu ska jag bli sambo efter många år i ensamhet. Många tankar cirkulerar. Mest positiva men jag måste också erkänna att det finns en viss rädsla för att det kan uppstå situationer jag inte har räknat med. Men eftersom vi nu har testat vardagen ihop och vi fortfarande trivs och mår riktigt bra så tror jag detta kommer att bli toppen.

I två veckor har jag packat, sorterat, varit på tippen, burit kartonger, packat upp och slutligen städat. Nu är jag klar. Nu bor jag på Västgötagatan. Nytt hus och ny trädgård. Gissar om det kliar i fixarfingrarna.

Huset håller på att få en ansiktslyftning. Vi har målat och ett nytt badrum är på gång. Det blir så fint. Vi har dessutom köpt en ny soffa. Skööööön att sitta i. Framtiden känns ljus. Det är så det ska vara.

IT - vilket fantastiskt verktyg.. när det fungerar!

Påsklov för eleverna. Härligt, då hinner vi göra massor av det vi inte hinner annars. Bland annat dokumentera elevernas personliga utveckling. Vi har nittio elever så det tar sin lilla stund att diskutera och gå igenom varje elev. Vi har ett "fantastiskt" program inlagt i våra datorer för det. Skönt att slippa alla papper och pärmar som står och dammar och tar en massa plats. Laddade för uppgiften slår vi oss ner för att börja. Vi slår på våra datorer för att koppla upp oss mot nätet. Ingen kontakt... Ja visst ja, IT enheten skulle ju passa på att arbeta med det trådlösa Intranätet under lovet då eleverna är borta. Skiiiit också! Ok, vi löser problemet genom att koppla upp oss via sladdar istället.

Nöjda med den lösningen gör vi ett nytt försök. Efter två minuter så hänger sig min dator. (Det är jag som är sekreterare.) Lösningen brukar vara att starta om datorn, fungerar alltid... men inte den här gången. Datorjäveln vägrar att starta igen. Tiden tickar iväg och inget blir gjort. Förbannat! Fram med en annan dator. Nya tag. Äntligen kommer vi igång. Efter två timmar har vi hunnit med ca femton elever. Då upptäcker vi en bugg i systemet. Det vi skrivit har raderat ut tidigare anteckningar. Det resulterar i att vi inte kan se utvecklingen och det är ju liksom det som är hela grejen. Nu börjar irritationen kännas i rummet. Bara att ta nya tag. Vad gör vi? Vi struntar i våra IT verktyg. Vi kör en gammal beprövad metod. Vanliga anteckningar... XX har utvecklat sin kreativa och kommunikativa förmåga eftersom han... etc.

Fy faan, det är så härligt med IT!

Massor av bloggar!

Vissa dagar funderar jag över mitt yrkesval men de allra flesta dagar så vet jag att jag valt rätt. De gånger jag funderar över om det är rätt val eller inte, det är de dagar då vi har suttit i konferens efter konferens och diskuterat allt annat än elever. De dagar jag vet att jag valt rätt, det är de dagar jag mestadels tillbringat med eleverna.

Just nu sitter jag mest och ler. Det är så trevligt. Eleverna i klass 1A är ute på sin APU. De har fått i uppdrag att skriva en blogg varje dag och reflektera över saker de är med om. Jag går in på deras bloggar varje dag och följer dem i deras APU. Jag läser och skriver kommentarer. De är så duktiga. Vilka fina bloggar de gör. Vissa har till och med tänkt på att lägga in bilder. KUL!!!!

Ju finare - desto "mindre"

Stockholm, vilken fantastiskt vacker stad. Framför allt på sommaren. Nu är det ju inte riktig sommar än fick vi bittert erfara i söndags. Då kom vintern tillbaka med kraft. Vi hade dock tur då vi besökte vår vackra huvudstad i helgen. Lördagen var fantastisk. Solen sken och vattnet glittrade. Vi tog in på vårt "fina" hotell. Ja, åtminstone var lobbyn, restaurangen och receptionen exklusiv. Rummet....hmmmm, inte så värst kanske. Litet med utsikt rätt in i motsatt vägg, klädd med plåt. Bra, för då reflekterades kvällssolen via plåtfasaden och in i vårt rum där vi satt och drack en drink innan vi gick vidare.

Vi hade beställt bord på hotellets exklusiva restaurang. Vi skulle ju slå på stort för en gångs skull. Maten var "dyr", relativt god men delades ut i barnportioner. Efter vårt besök på Chinateatern gick vi på McDonald´s och blev mätta. Nu ska jag inte klaga för helgen var fantastisk. Vi lyxade, skrattade och drack gott. Värt varje krona.

Vad som varit och vad som kommer.

Pojkvännen har fyllt år. Vi började fira honom på fredag eftermiddag. Sov några timmar och fortsatte att fira till tidig söndag morgon. Resten av dagen helgade vi som vilodagen. Trots ca trettio gäster var vår oro över att maten inte skulle räcka helt obefogad. Idag är det tisdag och vi äter fortfarande av samma matsedel. Är för tillfället mycket trött på en annars otroligt god kycklingsallad.

Efter en försiktig start på vårt förhållande har vi slutligen bestämt oss för att flytta ihop. Lägenheten är nu uppsagd till och med den sista april. Det blir spännande och omtumlande. Det var länge sedan jag delade bohag men någon annan än min son. Lite pirrigt är det. Hur kommer det att gå att dela vardag med en ny familj som har sina vanor och rutiner? Istället för ha att en hel lägenhet för mig själv på morgonen, blir vi nu fyra som ska dela på toalettbestyr och frukostbord. Mmm... Spännande. Jag tror det kommer att gå bra. De jag nu ska dela liv med är fantastiska människor och jag njuter varje minut jag tillbringar med dem. Jag ser fram mot mitt nya liv.

Vår eller inte. Grillat smakar bäst ändå!

Lördag kväll den 7 mars firades i Nyköping hos goda vänner. Längtan efter våren blev för svår. Grillen åkte fram trots att det var minus en grad och becksvart. Tappra var de, våra grillkockar.

Vännerna bjöd på trerätters middag. Förrätt med sallad, lufttorkad skinka och stekt halloumiost med honung. Varmrätten bestod av (utegrillad) oxfilé med balsamicosås, potatisgratäng och en fetaostsallad med körsbärstomater. Som efterrätt fick vi kladdkaka med grädde, kaffe och likör. Helt klart en femstjärnig smakupplevelse.

Det var inte bara maten som var femstjärnig, hela kvällen var mycket trevlig. Vi spelade spel och skrattade så att mungiporna höll på att fastna flera gånger om. Bland annat när en av oss (jag nämner inga namn) försökte härma Hans majestät Konungen, hålla ett tal. Vi skulle gissa vem det var. Den enda rekvisita som användes var en ölburk (som vi skulle fatta föreställde en kungaspira) Det gjorde vi naturligtvis inte.

Tack kära vänner för en riktigt trevlig lördagkväll!

Viiiill inteeeeee!

Detta är inte sant, jag håller på att bli förkyld igen. Tredje gången nu på två månader. Hur kan det vara möjligt. Har varit mer sjuk denna vinter än jag någonsin varit tidigare. Det är solen som fattas, det är jag säker på. Funderar på om det inte finns mer baciller här nere än uppe i Gästrikland. Dumt, självklart inte. Har bara haft otur.

Varför använda dun när det växer hår i mängder?

Jag känner mig nöjd. Veckan har varit bra. På jobbet har det flutit på och när jag kommit hem har sonen varit hemma och väntat på mig. Helgen har också varit härlig, jag njutit varje sekund.

Vi har varit på stan, vi har tittat på film, vi har spelat kort och vi har druckit drinkar, vi har ätit gott och jag har klippt honom. Det tog ca en och en halv timme och lämnade efter sig en Icakasse full med lockigt brunt hår. Hans hårproduktion är abnorm. Han börjar på allvar fundera över att starta en ny affärsrörelse. Kuddar stoppade med Johanhår. Slogan kan tex bli; "Skona de handplockade gässen - Johankudden, det mjuka, etiska valet " Nog om kuddar. Vi har också varit och tittat på Isse när han försöker lära sig att spela bandy, (det börjar gå bättre nu men fortfarande uppstår en del små problem. Skridskorna liksom viker sig så att bladen står rätt ut och han åker istället på insidan av skon. Det i sin tur gör att knäskålarna slår ihop. Fötterna liksom vispar fram snarare än åker fram men skam den som ger sig, det går ändå framåt.)

Trist nog så närmar sig tisdag. Då åker sonen tillbaka till hembygden igen och jag får börja längta till nästa gång vi ses. Snart är det vår och jag har massor med njutbara minnen. Det är bara att plocka fram den känslan när längtan blir för stor, då kommer glädjen snabbt tillbaka.

Vänner och sonen!

I helgen träffade jag mina kära "pojk"vänner från hembygden. Oj, vad roligt vi hade. Krogrunda i Gävle och massor av skratt. Den enda som saknades var lilla Tylle. Det är dock lite mycket begärt att hon ska åka från Malmö till Gävle bara för att gå med oss på krogen. Fast roligt hade det varit.

På söndagen tog jag tåget hem igen men det fina var att sonen följde med. Nu mår jag som en drottning. Först en helg med gänget sen en hel vecka med sonen. Mmmmmm... härligt!

Slut på vilan!

Första dagen tillbaka på jobbet efter flera dagars förkylning. Ungdomarna har sportlov så den här veckan har vi tid över för kvalitetssäkring, skratt, fika, skratt, handlingssplaner, fika, skratt, utvecklingsarbete, fika, rättningar, skratt, planering, fika, grupprocess, skratt. Pust! vilken dag.. ha, ha, ha... vad trevligt vi har.

Långa men roliga dagar!

Träffade en vän på tåget i morse. Hon läser på högskolan i Norrköping. Hon gruvade sig lite inför dagen. Varför då, frågade jag? Kursen är förlagd till Linköping i dag. Jag fick åka hemifrån kvart i sju i morse och jag kommer inte hem förrän efter sex i kväll. Fy sjutton, vilken lång dag, beklagade hon sig. ja, tänkte jag. Sådana dagar har jag varje dag. Det är ju tur att jag har så roligt på jobbet annars hade det inte fungerat.

Jag har blivit utmanad

Jag har blivit utmanad av www.pyrra.blogspot.com

4 favoritprogram: CIA, Nyheterna, På spåret, De flesta historiska program.

4 saker jag gjorde igår: Låg kvar i sängen för länge på morgonen och myste med pojkvännen, målade lister, tänkte tillbaka på Tylles och min mc semester förra sommaren, struntade i att städa.

4 saker jag ser fram emot: Att åka till Ockelbo i morgon, att träffa min son, att krypa ner i sängen i kväll, sommaren.

4 favoritrestauranger: Axmar brygga, Hasselbacken, Sjöbacken (på Lindgrens tid), Harry´s.

4 saker på önskelistan: Nya kläder, motiverade elever, ett nytt badrum, en ny plånbok.

4 personer jag utmanar: Eftersom jag inte har någon kunskap om hur jag skapar genväg till länkar så skippar jag att utmana 4 vänner. Skulle jag kunnat det så skulle jag utamanat: Carola, Frida, Josefin, Stefan

Om konsten att bli kritiserad!

Att ta emot kritik kan kännas tufft. Det spelar ingen roll om det är konstruktiv kritik eller destruktiv kritik. Det liksom tär på vår integritet att någon ska tala om för oss hur vi beter oss och hur vi borde bete oss.

På vår skola arbetar personalen förutom läraruppdraget också i olika team och jag sitter med i utvecklingsteamet. Vi fick i uppdrag av ledningen att få igång en auskultativ verksamhet bland personalen. Auskultationens syfte är pedagogisk utveckling. Genom att besöka varandra och observera varandra i vårt dagliga arbete så ska detta leda till utvecklande samtal - givande feedback. Har man tidigare tagit del av en väl genomtänkt auskaultation så leder tanken enbart till positiv respons, har man aldrig tidigare provat på detta är oftast första reaktionen rädsla och osäkerhet.

Genom peppning och förslag på fokus under en tid så var det idag dags att samla alla anställda för uppföljning och utbyte av erfarenheter. Vi i teamet kände oss lite osäkra på hur reaktionerna skulle vara. Vi kunde ha varit lugna. Alla hade nu insett det positiva med auskultation och ingen kände sig längre besvärad. Vi växer lika mycket av negativ kritik (om den är konstruktiv) som positiv kritik. Besöken hade gått bra och samtalen öppnat många nya portar och insikter. Läraryrket kan ibland vara ensamt om man går in i klassrummet och stänger dörren. Nu har vi på vår skola sett alla fördelar med att hålla dörrarna öppna för våra kollegor. Ju fler huvuden som tycker och tänker, desto bättre resultat.

Myshelg!

Den här helgen har varit riktigt trevlig. En god vän som hälsar på, lite prat, lite shopping, en massa skratt, god mat samt vin. Kan det bli bättre?

Jag har varit en god ciceron och visat min vän runt i trakten. Det är så här jag bor nu för tiden. Annorlunda, nytt och något främmande. Känns ännu inte som mitt. Ibland till och med något otryggt, inga bekanta ansikten som stannar och pratar bort en stund då vi möts efter vägen. Inga glada igenkännande leenden. Ibland är det skönt men ofta saknar jag den lilla bygden som ligger som ett bälte runt den vackra sjön och ibland saknar jag mina vänner, dom som jag kännt sedan många år tillbaka.

Men den här helgen har varit riktigt trevlig. En god vän som hälsar på, lite prat, lite shopping, en massa skratt, god mat samt vin. Kan det bli bättre?

Förbannade baciller!

Jaha! då var det min tur. Det började i tolvtiden igår med att all energi försvann ur kroppen. Sakta men säkert kände jag hur humöret sjönk några snäpp. Min så vanliga positiva inställning gav vika för irritation. Plötsligt kunde jag inte längre styra mina känslor. Fräste åt allt och alla. Ett säkert tecken på att febern började smyga sig på.

Idag är jag hemma. Huvudvärk och svettningar samtidigt som jag fryser. I morgon kommer min kära ex kollega och hälsar på. Måste bli frisk!!!!

Nu lämnar vi det bruna 70-talet!

Ett hus i sann 70-talsstil. Kanske inte riktigt vår smak men nu ska det bli andra bullar. Huset har potential, det kommer att bli fantastiskt fint. Vår renoveringsglädje har inga gränser.

För andra helgen i rad har vi med iver kastat oss över allt brunbetsat. Lister, fönster och dörrar ska bli vitt. Först alla snickerier, efter det nytt badrum. Tidsplaneringen kanske är lite väl optimistisk men i slutet på april ska det vara klart för då kommer vår nya "supersnygga" soffa.

Nu har vi dock arbetat färdigt för idag. Vi firar med ett glas whisky (eller egentligen, en av oss firar med whisky, en av oss med ett glas vin). Nu ska vi titta på handboll. Sverige Frankrike. I kväll vinner Sverige, det känner jag på mig... Heja Sverige, vi är bäst!!!

Vilken härlig helg! Hoppas ni har det lika bra. Kram på er!

Det ska kännas att man lever!

Vaknade i morse... trettio minuter för sent.
Tog bilen till jobbet... körde för fort.
Kom till jobbet... inte riktigt i tid.

Många kollegor sjuka... resten jobbade dubbelskift.
Dagen gick ändå bra... ända till sista timmen.
Tog jobbet med hem... äntligen är det klart.

Sverige FÖRLORADE... fy faan så det kan gå.
Spelar ingen roll... jag är lycklig ändå!

Om utmaningar och doftljus!

Mitt liv är rikt på erfarenheter. Tänk bara... arbeta på en gymnasieskola med profil IT. Jag som är allergisk mot teknologi. Allt som innehåller ett chip av något slag slår frivolter så fort jag närmar mig. Nu utmanas jag, åtta timmar om dagen. I ena ringhörnan, datorn och i den andra, jag. Datorn har fått in mest punchar hittills men jag känner jag mig som en sann idrottskvinna. Jag ger inte upp. Kom igen datorjävel. Jag viker mig inte.

En annan intressant erfarenhet och utmaning är mina elever. De är ett helt gäng fantastiska killar, 90 st sjuttonåringar som har två intressen. Datorer och tjejer. Tänk vad mycket de lär mig om dagarna.

Härom dagen var det en kompis som frågade mig om jag hade lust att hänga med på ljusparty. Hmmmm... tänkte jag. Ljusparty, nja, jag är skeptisk. Men så tänkte jag om. Kul, att komma ut och träffa lite nya ansikten. I vanliga fall rör jag mig mellan jobbet i Norrköping och hemmet i Katrineholm. Mycket mer hinner jag inte med. Jag ska glatt erkänna att jag inte var speciellt intresserad av att köpa ljus men det gjorde inget. Vi hade trevligt, småprat med mycket skratt. En riktigt trevlig avslutning på dagen. Jag tror bestämt att det är viktigt att jag kommer ut och träffar lite vuxna människor också så att mina kära elever inte influerar mig allt för mycket. Man vet ju aldrig, då kanske det slutar med att jag också blir ett datorfreak. Vore katastrof. Ha det gott kära vänner!

Sverige är fantastiskt!!

Hjärtklappning och svettningar... 34-30 till Sverige. Jag säger bara det. Sverige är fantastiskt. Så känner jag i alla fall just nu. Efter att sett jordens mest gastkramande match. Lite lustigt är att jag kommer på mig själv att tänka.. faan vad vi är bra. Hade de förlorat har jag antagligen tänkt. Faan.. vad dåliga dom är. Okej, dubbelt, jag håller med. Hur som helst. Vi är riktigt bra i handboll just nu. Kommer att följa varenda match med stor iver. Härligt avslut på dagen.

Morgonen startade dock inte lika bra som den avslutades. När klockan ringde vid sex vaknade jag av att det kändes som om jag jag fått en tegelsten i ansiktet. Ögonen sved och såg ut som krossade tomater. Ute var det svart och inte nog med det. Blötsnön plaskade ner som måsskitar från skyn. Fy fasen! Det är dessa gånger jag förbannar att jag föddes i detta smala men långa landet i norr. Mörker, kyla och snålblåst. Återigen, dubbelmoralen står högt i tak. Heja Sverige... ibland... annars kan det dra åt pipsvängen.

Kram på er go vänner!

Helga vilodagen - nja, det får bli en annan dag.

Jaha! då var det dags igen. 2500kg pellets ska in genom det lilla fönstret i fotknölshöjd. 168 benböj med 60 kg i armarna. Benböj är viktigt, måste ju skona ryggen. Vad gör man inte för lite värme inomhus.

Det är konstigt det där med energi. Verkar som om de bekväma sätten alltid är de mest miljöfarliga. Olja... Usch, går inte alls. Direktel... dyrt och kräver antingen kärnkraft eller uppbruten vildmark. Kol.. inte att tänka på. Vindkraft, absolut men ännu inte tillräckligt utbyggt. Bergsvärme, verkar toppen. Ska höra med Simo om vi inte ska gå ut och gräva lite. Nej! vi får nog fortsätta att bubba pellets ett tag till. Vi får se det positiva med det hela. Vi blir varma, musklerna sväller så snart ser vi nog ut som riktiga kroppsbyggare.

Nu kanske det låter som om jag gnäller. Så är det inte. Det är faktiskt rätt kul. Resten av söndagen har också varit trevlig. Lugnt och skönt. Frida och jag sitter just nu mitt emot varandra och skriver våra bloggar. Hur mysigt som helst. Hoppas ni också njuter av er söndag. Det gör jag. Ha det gott kära vänner!

Mitt nya liv som bloggare!

Idag tog jag ett viktigt beslut. Som så många gånger förr så var det min vän och själsfrände Tylle som påverkade mig.

Det senaste halvåret har mitt liv förändrats drastiskt. Efter att ha funderat fram och tillbaka många gånger, vägt fördelar mot nackdelar, grunnat och åter grunnat så tog jag mitt pick och pack och flyttade till Katrineholm. Naturligtvis så var det den stora kärleken som drog. Det var i Augusti 2008. Nu har det gått ett halvår och jag har inte ångrat mig. Men det är inte bara uppförsbackar. Jag saknar min familj varenda sekund. Min underbara son som jag tidigare alltid haft bredvid mig i alla lägen. Mina fantastiska föräldrar som alltid ställt upp för mig och som funnits så nära. Mina älskade bröder med familj. Alla mina vänner som stöttat och glatt mig. Nu är de många mil härifrån. För att vara noggran, 28 mil faktiskt . Tre och en halv timmes bilåkning vid fint väder.

Nu tillbaka till Tylle. Det är inte bara jag som flyttat. Hon drog minsann iväg ännu längre. Ända ner till Skåne. Jag saknar henne enormt. Men då är det skönt att varje dag sätta sig ner och läsa hennes blogg. Där följer jag hennes dagar, vad hon varit med om, tankar hon haft och saker hon gjort eller tänker göra. Det är toppen. Då känns det som om vi träffas nästan dagligen. Det bästa alternativet när det är som det är. Idag tänkte jag... självklart så ska jag inte vara sämre. Börja skriv en blogg du också, om inte annat så kanske i alla fall mamma vill läsa och se vad jag pysslar med om dagarna. Förhoppningsvis så kanske det är fler som tittar in då och då. Därför mina vänner så hälsar jag er välkomna till Lisas blogg. Vi ses senare. Kramar till alla!