Mitt liv är rikt på erfarenheter. Tänk bara... arbeta på en gymnasieskola med profil IT. Jag som är allergisk mot teknologi. Allt som innehåller ett chip av något slag slår frivolter så fort jag närmar mig. Nu utmanas jag, åtta timmar om dagen. I ena ringhörnan, datorn och i den andra, jag. Datorn har fått in mest punchar hittills men jag känner jag mig som en sann idrottskvinna. Jag ger inte upp. Kom igen datorjävel. Jag viker mig inte.
En annan intressant erfarenhet och utmaning är mina elever. De är ett helt gäng fantastiska killar, 90 st sjuttonåringar som har två intressen. Datorer och tjejer. Tänk vad mycket de lär mig om dagarna. 
Härom dagen var det en kompis som frågade mig om jag hade lust att hänga med på ljusparty. Hmmmm... tänkte jag. Ljusparty, nja, jag är skeptisk. Men så tänkte jag om. Kul, att komma ut och träffa lite nya ansikten. I vanliga fall rör jag mig mellan jobbet i Norrköping och hemmet i Katrineholm. Mycket mer hinner jag inte med. Jag ska glatt erkänna att jag inte var speciellt intresserad av att köpa ljus men det gjorde inget. Vi hade trevligt, småprat med mycket skratt. En riktigt trevlig avslutning på dagen. Jag tror bestämt att det är viktigt att jag kommer ut och träffar lite vuxna människor också så att mina kära elever inte influerar mig allt för mycket. Man vet ju aldrig, då kanske det slutar med att jag också blir ett datorfreak. Vore katastrof. Ha det gott kära vänner!
Ja dessa datorer. Jag är ju redan ett datorfreak efter min tio år på medieprogrammet. Ränderna går aldrig ur så passa dig noga. Och faktum är att jag börjar ana oråd när det gäller dig. Jag menar blogg och kommentarer - allt på samma dag. hahaha... puss på dig älskade vän
SvaraRaderaJa passa dig för att bli för biten. Ett freak vill man ju inte vara, men jag är så glad för den här tekniken. Tänk att vi kan vara utspridda över hela välden och ändå kunna få känna oss så nära. Puss på er båda. Ps.Hur gick det med lotten? Ds
SvaraRadera