Hur bekämpas fördomar?

Min skola arbetar just nu med ett projekt som fokuserar på olika kulturer och traditioner runt om vår lilla jord. Syftet är att öka kunskapen och förståelsen för både vår egen kultur och för främmande kulturer. Tålamodet måste vara stort, för tyvärr florerar fördomarna. Naturligtvis så handlar de flesta om muslimer.
-Alla muslimer är terroristeroch är dom inte terrorister så är dom kvinnomisshandlare eller bara dum i huvet. Det är kommentarer jag fått höra de här veckorna. Har försökt att förklara att det är bilden som media ger oss och att sanningen ser helt annorlunda ut men det är som att tala inför döva öron.

Min frustrationen blir stor när okunskapen får människor att välja att tro på fördomar istället för att ta reda på sanningen. Det är då jag känner att det är tur att det finns betyg. Låter hemskt, men det är ibland det enda sättet att få eleverna att ta reda på hur verkligheten ser ut. För att nå Godkänt eller mer krävs nämligen att genom olika källor, dagstidningar räknas inte in, ta reda på och ge en rättvis bild av hur bland annat den muslimska kulturen och traditionen ser ut. Ju mer kunskapen växer hos eleverna ju mer tystnar de fördomsfulla uttalandena.

Tyvärr finns det de som redan bestämt sig för att hålla fast vid sina ideér, spelar ingen roll vad de kommer fram till. Där handlar det inte om att finna sanningen utan att rikta sitt missnöje mot något okänt. Någon måste ju rå för allt det onda som händer. Det måste vara "dom", inte är det då "vi". Vi är ju Svenskar och har ensamrätt på att vara bäst. Nej fy sjutton, ibland tryter tålamodet. Hur faan bekämpar man fördomar?

Hur svårt kan det va?

Äntligen tog jag mig tid och ringde en gammal vän som jag inte pratat med på över ett år. Det var så roligt att prata med honom. På något sätt så krymper både tid och rum när man pratar med varandra. Tiden spelar ingen roll, det kändes som om vi pratade igår. Att ha riktigt goda vänner är nog bland det viktigaste i livet. Tack alla mina vänner för att ni finns. Saknar er alla!

Hissa och Dissa!

Om ni har lyssnat på Rix Morron Zoo med Titti, Roger och Gert, så har ni säkert liksom mig suttit och skrattat igenkännande av inslaget "Hissa och Dissa". Jag skulle också vilja "Hissa och Dissa" idag.

Jag är så glad att föddes på 1900-talet och att de tekniska uppfinningarna har förändrat våra liv. Hygien och renhet har blivit en självklarhet för oss. Utan att skämmas medger jag att jag är en väldigt bekväm person. Vi håller på att renovera vårt badrum. Vi rev ut allt redan i april och fortfarande är vi inte färdiga. Som tur är har vi toalett och dusch nere i källaren. Som jag tidigare nämnde så är jag en bekväm person vilket innebär att jag tycker att det är mycket jobbigt varje gång jag blir kissnödig eftersom jag måste springa ner för trapporna varje gång. På dagen är det okej men på natten tar det emot. I natt var jag tvungen att uppsöka toaletten. Trött och nästan blind stapplade jag iväg nerför trappan. Halvvägs fick min hjärna ett ticks och högra benet sprätte iväg så att jag missade ett trappsteg, klev liksom i luften. På något underligt vis lyckades jag parera i mina ben så att jag landade med bägge fötterna på stengolvet alldeles för många trappsteg ner. Hjälp, vad rädd jag blev. Nu till "Hissningen". Tack alla ni som varit med och sett till att tekniken och därmed också bekvämligheten gått framåt. Toa på samma våning som du sover är en rättighet att slåss för. Bara att famla sig fram i mörkret, sätta sig ner och sedan trycka på knappen. Sluuurp, så är skiten borta.

Nu till "Dissningen". Paragraf 7, i trafikförordningen kan kort sammanfattas "Se alltid till att visa hänsyn i trafiken så händer inga olyckor". Eftersom jag numera är tvungen att åka bil till jobbet (eftersom det där jävla skitföretaget SJ har bestämt sig för att ställa in mitt pendlingståg), så ser jag ofta idioter i trafiken. Idag blev jag så förbannad så jag höll på att sprack. Tro det eller ej men när jag var mitt i en omkörning, vilket skedde på en väg med dubbla körfält, kommer det en bil i mycket hög fart och kör om mig precis då jag ligger sida vid sida med den bil jag höll på att köra om. Vi var med andra ord tre bilar i bredd som slogs om utrymmet av två körfält. Det kändes som om jag vore en myra som försökte att inte bli påkörd när jag korsade motorvägen, (Vilken knäpp liknelse) men ni förstår vad jag menar. Jag tänkte, det här kommer att gå åt fanders. Tack och lov så gick det bra. Med dessa ord vill jag "Dissa" alla idioter som tror att de är odödliga och därmed också riskerar livet på andra medtrafikanter.

Jaha, så var det dags igen.

Måndag morgon och klockan ringer kvart över sex. Herregud! Det känns som om jag måste bestiga Mount Everest iklädd rymddräkt och stilettskor. Med andra ord... jävligt tufft!

Efter en frukost som knappt går att svälja pga muntorrhet samt uppfräschning (utan lyckat resultat) sätter jag mig i bilen och vrider på nyckeln. Inte ett ljud, helt dött. Skit också!

Okej, byter nycklar och tar Simos bil istället (vilken han egentligen hade behövt under dagen) upptäcker att bensinen är slut. Stressad och irriterad åker jag till macken, parkerar bilen, upptäcker att bensinlocket sitter på andra sidan, hoppar in igen och vänder bilen, stoppar in munstycket i tanken och trycker på pumpens handtag, ingen bensin kommer ut. Jävla skit, skriker jag. Hoppar in i bilen igen och flyttar den till nästa pump. Sätter återigen in handtaget, inget händer. Nä, nu jävlar! Vad är det här för skitstation tänker jag och stormar in. - Det kommer ingen bensin ur era pumpar, vaaarföööör? frågar jag med irriterad stämma. -Du tankar ju på kontopumpen, svarar kassörskan, då måste du stoppa in ditt kort i automaten. Aj, aj då, svarar jag förläget. Går ut och stoppar i kortet och vips så flödar bensinen plötsligt ner i tanken.

Trots en irriterande, frustrerande och stressig morgon så fick jag en riktigt lyckad första dag på jobbet. Mina kollegor är härliga människor. Jag möttes av kramar och glada skratt. Det var inte så tokigt att börja jobba igen, faktiskt ganska skönt :)