Bollkänsla - inte ett spår!

Jag har alltid förlorat i bowling, alla gånger jag provat har jag förlorat. Den här gången känns det bra, tänkte jag. Om inte annat så kan jag i alla fall slå barnen. De är ju bara tolv och åtta. Men nej då... sist igen. Slagen av en åttaåring!!!! Hur dålig kan man vara? Till råga på allt så gav jag dem något att skratta åt. Inte för att jag var så dålig, utan för att byxorna sprack, precis när jag böjde mig fram för att kasta klotet. Så pinsamt!

Ja se det snöar...

Nu har jag jobbat i två veckor efter jul- och nyårshelgerna. Känns skönt, har liksom kommit upp i varv igen, allt går som på räls. Bara nu den här jävla snön kunde sluta vräka ner så jag slipper slira omkring som en hal ål i min lilla blå tvålkopp, tio mil om dagen.

Varför går tiden så fort?

God mat, snötyngda granar, härliga dofter, mysbelysningar i olika former, sova på morgonen och att umgås med sina nära, en härlig vinterpromenad med sin kära, det är jul för mig.

Den här julhelgen har varit perfekt. Nu är den över. Varför går tiden så fort när man har trevligt? Det är en retorisk fråga men om någon har något tips på hur man kan frysa tiden så vill jag veta hur man gör.