Fy faan, för den Lutheranska andan!

I lördags slog vi på stort. Hela familjen gick på Kina och åt. Mmmm, vad gott det var. Klockan fem på morgonen vände sig min mage ut och in. Fyyyy, vad dåligt jag mådde. Ont i magen och kunde inte äta på två dagar. Det kommer att dröja innan jag går på Kina igen. Funderar på att skicka en räkning till restaurangen för lönebortfall. Fast det är ju inte säkert att det var deras fel, ingen annan i familjen blev ju dålig.

Ja, ja jag får se det hela positivt. Fick ligga hemma och slappa i sängen i två dagar. Men som vanligt sitter den lutherska andan med sin konservativa arbetsmoral, i form av en liten djävul, på min vänstra axel och spyr galla över mig. "Är du verkligen så dålig så att du inte kan gå till jobbet? har du tänkt på de andra som får slita extra på grund av dig nu, din latmask!"

Det är för jävligt, varför kan jag inte få stanna hemma och slippa det dåliga samvetet. Dra åt helvete Luther!

Bollkänsla - inte ett spår!

Jag har alltid förlorat i bowling, alla gånger jag provat har jag förlorat. Den här gången känns det bra, tänkte jag. Om inte annat så kan jag i alla fall slå barnen. De är ju bara tolv och åtta. Men nej då... sist igen. Slagen av en åttaåring!!!! Hur dålig kan man vara? Till råga på allt så gav jag dem något att skratta åt. Inte för att jag var så dålig, utan för att byxorna sprack, precis när jag böjde mig fram för att kasta klotet. Så pinsamt!

Ja se det snöar...

Nu har jag jobbat i två veckor efter jul- och nyårshelgerna. Känns skönt, har liksom kommit upp i varv igen, allt går som på räls. Bara nu den här jävla snön kunde sluta vräka ner så jag slipper slira omkring som en hal ål i min lilla blå tvålkopp, tio mil om dagen.

Varför går tiden så fort?

God mat, snötyngda granar, härliga dofter, mysbelysningar i olika former, sova på morgonen och att umgås med sina nära, en härlig vinterpromenad med sin kära, det är jul för mig.

Den här julhelgen har varit perfekt. Nu är den över. Varför går tiden så fort när man har trevligt? Det är en retorisk fråga men om någon har något tips på hur man kan frysa tiden så vill jag veta hur man gör.

Alltid dåligt samvete!

Varje jul får jag så fiiina julkort hemskickade av mina fantastiska vänner och varje jul får jag så himla dåligt samvete. Vad är det för fel på mig när jag aldrig kan komma mig för att få iväg några julkort till mina kära vänner? Kan det vara så svårt? jag har inget svar på det och jag tänker inte skylla på något heller, jag fixar det helt enkelt inte. Hoppas ni förlåter mig och att ni ändå förstår att ni är med i mina tankar, alltid.

Nu passar jag på att önska alla mina vänner en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Speciellt till dig min lilla Tylle som är så himla långt bort och som skapar julkort som ingen annan. Love you my darling!

Det gäller att se positivt på saker och ting.

Grabben har brutit armen, solen har flyttat till ett annat solsystem, pengarna är redan slut, jag är sjuk och bilen måste på service. Fy faan, men det är tur att resten av familjen är friska, att solen snart får hemlängtan, att ny lön kommer den 25:e och att det är bromsarna och inte motorn som håller på att gå sönder. Det gäller att se positivt på saker och ting :)

Tänk om jag varit ung på 50-talet!

Musiken svängde skönt i riktig Rock´n roll takt. Göta lejon var fyllt till bredden med människor i alla åldrar. Tyckte mig ändå se att flertalet människor i publiken var i åldrarna 50 och uppåt. Jag förstår dem. Nostalgin stod högt i tak och fastän jag inte upplevt mina ungdomsår under slutet av 50-talet så kunde jag känna känslan av den upproriska Rock´n roll revolten som drog fram som en storm under den här tiden. Hur ungdomarna chockerade sina föräldrar genom att svänga sina höfter som Elvis Presley och att vrida upp volymen och sjunga med i Hollys rytmiska musik. Som ni kanske förstår så är det musicalen "Buddy Holly" med Brolle junior jag talar om.

Artisterna gav allt på scenen och fick publiken att svepas med. Hur orkar dom hålla engagemanget uppe? kväll efter kväll, månad efter månad. Jag vet inte, men engagemang, glädje och härlig musik bjöds det på i två och en halv timme. Jag njöt hela tiden.