Förbannade baciller!

Jaha! då var det min tur. Det började i tolvtiden igår med att all energi försvann ur kroppen. Sakta men säkert kände jag hur humöret sjönk några snäpp. Min så vanliga positiva inställning gav vika för irritation. Plötsligt kunde jag inte längre styra mina känslor. Fräste åt allt och alla. Ett säkert tecken på att febern började smyga sig på.

Idag är jag hemma. Huvudvärk och svettningar samtidigt som jag fryser. I morgon kommer min kära ex kollega och hälsar på. Måste bli frisk!!!!

Nu lämnar vi det bruna 70-talet!

Ett hus i sann 70-talsstil. Kanske inte riktigt vår smak men nu ska det bli andra bullar. Huset har potential, det kommer att bli fantastiskt fint. Vår renoveringsglädje har inga gränser.

För andra helgen i rad har vi med iver kastat oss över allt brunbetsat. Lister, fönster och dörrar ska bli vitt. Först alla snickerier, efter det nytt badrum. Tidsplaneringen kanske är lite väl optimistisk men i slutet på april ska det vara klart för då kommer vår nya "supersnygga" soffa.

Nu har vi dock arbetat färdigt för idag. Vi firar med ett glas whisky (eller egentligen, en av oss firar med whisky, en av oss med ett glas vin). Nu ska vi titta på handboll. Sverige Frankrike. I kväll vinner Sverige, det känner jag på mig... Heja Sverige, vi är bäst!!!

Vilken härlig helg! Hoppas ni har det lika bra. Kram på er!

Det ska kännas att man lever!

Vaknade i morse... trettio minuter för sent.
Tog bilen till jobbet... körde för fort.
Kom till jobbet... inte riktigt i tid.

Många kollegor sjuka... resten jobbade dubbelskift.
Dagen gick ändå bra... ända till sista timmen.
Tog jobbet med hem... äntligen är det klart.

Sverige FÖRLORADE... fy faan så det kan gå.
Spelar ingen roll... jag är lycklig ändå!

Om utmaningar och doftljus!

Mitt liv är rikt på erfarenheter. Tänk bara... arbeta på en gymnasieskola med profil IT. Jag som är allergisk mot teknologi. Allt som innehåller ett chip av något slag slår frivolter så fort jag närmar mig. Nu utmanas jag, åtta timmar om dagen. I ena ringhörnan, datorn och i den andra, jag. Datorn har fått in mest punchar hittills men jag känner jag mig som en sann idrottskvinna. Jag ger inte upp. Kom igen datorjävel. Jag viker mig inte.

En annan intressant erfarenhet och utmaning är mina elever. De är ett helt gäng fantastiska killar, 90 st sjuttonåringar som har två intressen. Datorer och tjejer. Tänk vad mycket de lär mig om dagarna.

Härom dagen var det en kompis som frågade mig om jag hade lust att hänga med på ljusparty. Hmmmm... tänkte jag. Ljusparty, nja, jag är skeptisk. Men så tänkte jag om. Kul, att komma ut och träffa lite nya ansikten. I vanliga fall rör jag mig mellan jobbet i Norrköping och hemmet i Katrineholm. Mycket mer hinner jag inte med. Jag ska glatt erkänna att jag inte var speciellt intresserad av att köpa ljus men det gjorde inget. Vi hade trevligt, småprat med mycket skratt. En riktigt trevlig avslutning på dagen. Jag tror bestämt att det är viktigt att jag kommer ut och träffar lite vuxna människor också så att mina kära elever inte influerar mig allt för mycket. Man vet ju aldrig, då kanske det slutar med att jag också blir ett datorfreak. Vore katastrof. Ha det gott kära vänner!

Sverige är fantastiskt!!

Hjärtklappning och svettningar... 34-30 till Sverige. Jag säger bara det. Sverige är fantastiskt. Så känner jag i alla fall just nu. Efter att sett jordens mest gastkramande match. Lite lustigt är att jag kommer på mig själv att tänka.. faan vad vi är bra. Hade de förlorat har jag antagligen tänkt. Faan.. vad dåliga dom är. Okej, dubbelt, jag håller med. Hur som helst. Vi är riktigt bra i handboll just nu. Kommer att följa varenda match med stor iver. Härligt avslut på dagen.

Morgonen startade dock inte lika bra som den avslutades. När klockan ringde vid sex vaknade jag av att det kändes som om jag jag fått en tegelsten i ansiktet. Ögonen sved och såg ut som krossade tomater. Ute var det svart och inte nog med det. Blötsnön plaskade ner som måsskitar från skyn. Fy fasen! Det är dessa gånger jag förbannar att jag föddes i detta smala men långa landet i norr. Mörker, kyla och snålblåst. Återigen, dubbelmoralen står högt i tak. Heja Sverige... ibland... annars kan det dra åt pipsvängen.

Kram på er go vänner!

Helga vilodagen - nja, det får bli en annan dag.

Jaha! då var det dags igen. 2500kg pellets ska in genom det lilla fönstret i fotknölshöjd. 168 benböj med 60 kg i armarna. Benböj är viktigt, måste ju skona ryggen. Vad gör man inte för lite värme inomhus.

Det är konstigt det där med energi. Verkar som om de bekväma sätten alltid är de mest miljöfarliga. Olja... Usch, går inte alls. Direktel... dyrt och kräver antingen kärnkraft eller uppbruten vildmark. Kol.. inte att tänka på. Vindkraft, absolut men ännu inte tillräckligt utbyggt. Bergsvärme, verkar toppen. Ska höra med Simo om vi inte ska gå ut och gräva lite. Nej! vi får nog fortsätta att bubba pellets ett tag till. Vi får se det positiva med det hela. Vi blir varma, musklerna sväller så snart ser vi nog ut som riktiga kroppsbyggare.

Nu kanske det låter som om jag gnäller. Så är det inte. Det är faktiskt rätt kul. Resten av söndagen har också varit trevlig. Lugnt och skönt. Frida och jag sitter just nu mitt emot varandra och skriver våra bloggar. Hur mysigt som helst. Hoppas ni också njuter av er söndag. Det gör jag. Ha det gott kära vänner!

Mitt nya liv som bloggare!

Idag tog jag ett viktigt beslut. Som så många gånger förr så var det min vän och själsfrände Tylle som påverkade mig.

Det senaste halvåret har mitt liv förändrats drastiskt. Efter att ha funderat fram och tillbaka många gånger, vägt fördelar mot nackdelar, grunnat och åter grunnat så tog jag mitt pick och pack och flyttade till Katrineholm. Naturligtvis så var det den stora kärleken som drog. Det var i Augusti 2008. Nu har det gått ett halvår och jag har inte ångrat mig. Men det är inte bara uppförsbackar. Jag saknar min familj varenda sekund. Min underbara son som jag tidigare alltid haft bredvid mig i alla lägen. Mina fantastiska föräldrar som alltid ställt upp för mig och som funnits så nära. Mina älskade bröder med familj. Alla mina vänner som stöttat och glatt mig. Nu är de många mil härifrån. För att vara noggran, 28 mil faktiskt . Tre och en halv timmes bilåkning vid fint väder.

Nu tillbaka till Tylle. Det är inte bara jag som flyttat. Hon drog minsann iväg ännu längre. Ända ner till Skåne. Jag saknar henne enormt. Men då är det skönt att varje dag sätta sig ner och läsa hennes blogg. Där följer jag hennes dagar, vad hon varit med om, tankar hon haft och saker hon gjort eller tänker göra. Det är toppen. Då känns det som om vi träffas nästan dagligen. Det bästa alternativet när det är som det är. Idag tänkte jag... självklart så ska jag inte vara sämre. Börja skriv en blogg du också, om inte annat så kanske i alla fall mamma vill läsa och se vad jag pysslar med om dagarna. Förhoppningsvis så kanske det är fler som tittar in då och då. Därför mina vänner så hälsar jag er välkomna till Lisas blogg. Vi ses senare. Kramar till alla!